camillasoder.blogg.se

Jag hade lagt Liam i vår säng och så skulle jag bara gå och hämta en tröja till honom i klädkammarn och så hör jag bara en duns. Jag springer till sovrummet och hittar Liam sittandes mellan vår säng och spjälsängen!! Han kan ju inte sitta själv så han hade fastnat däremellan..

Alltså mitt hjärta!! Trodde han skulle dö typ. Han va helt hyseriskt ledsen och hyperventilerade för att han skrek så mycket.. Jag ringde Vårdguiden och va lika ledsen jag, och kvinnan säger att "om bara mamma kan lugna ner sig lite så ska vi se att det ordnar sig".. Hon frågade om han skrek så fort han ramlade och det gjorde han, om han hade nå märken nånstans och det hade han inte.. Hon sa att det är "vanligt" att sånt här händer, såklart inge bra, men att jag inte är en dålig mamma som jag sa att jag va osv.

Natten som kommer skulle jag kittla honom under fötterna en gång varannan timme för att se så han reagerade och drog undan fötterna, och det gjorde han också..

Min lilla älskling!! Jag sa förlåt typ tusen gånger till min skrutt att jag lämnade honom och att jag aaaldrig nånsin skulle göra om det. Fy fan vilken känsla alltså, lilla älsklingen. 

Jag ringde inte Tony och berättade, kände att det va onödigt att stressa upp honom och göra honom orolig. Bestämde mig för att jag skulle berätta när han hade vart hemma i nån timme och lekt med Liam så han skulle se att han va precis som vanligt..

Jag ringde Carro och Aspi för jag vet att det hänt dem också så de lugnade ner mig och det kändes skönt. 

Mitt lilla hjärta <3

Liam blir ju bara mer och mer rörlig så man får verkligen tänka på att säkra hemmet och tänka på att sånt här och andra otäcka olyckor inte ska hända.