camillasoder.blogg.se -

Förlossningsberättelse Wilton

Jaha, vart ska jag börja... Willewiltons förlossningsberättelse kommer här. En mycket intressant dag och en HELT annan förlossning än Liams.

Jag vaknar av att jag har värkar kl 02 på natten till måndagen den 21 september. Jag måste även ha drömt en stund innan (oklart hur länge) att jag hade ont för jag profylax-andades djupt i sömnen typ.

Jag tänkte att jag skulle gå upp och kissa och när jag sätter mig upp i sängen, så rinner det ut något i sängen från mig. Jag trodde då att det var vattnet som gick, men det visar sig vara slemproppen som gått och inte vattnet. Det sipprar inte ut vatten under dagen sen så "bara" slemproppen. När jag kissar så kommer det ut slem och sånt på samma sätt som det gjorde när slemproppen gick med Liam.

Jag kissar och när jag ska gå tillbaka till sovrummet så sitter Liam upp i sin säng, vaken, som att han väntade på mig och "förstod" att det var något på gång. Som att han förstod att hans mamma ville ha sällskap av sitt älskade lilla hjärta. Jag frågade om han ville sova mä mamma och jaA, det ville han. Så han tar nallen och kudden och lägger sig bredvid mig i sängen. Liam somnar om efter en sekund och hans söta små andetag lugnar mig.

Vid ca 2:45 går jag in och väcker Tony och jag säger "älskling, jag har värkar och jag tror att vattnet gick". Tony svarar med samma stora och förväntansfulla leende som han gjorde när jag väckte honom när värkarna hade satt igång med Liam. Tony smsar Linda för att säga att det startat. Vi har planerat att Linda och Jonas skulle komma hit eller mamma eller pappa, eller farmor och farfar, och hjälpa oss med Liam, ja allt beror ju på vilken tid vi behöver åka in till förlossningen. Om Liam ska lämnas eller hämtas på dagis, eller om det skulle vara helg osv. Så svårt att planera eftersom vi inte vet när vi behöver åka in.

Nu har jag värkar med 10-12 minuters mellanrum. Tony ringer Södra bb också för att säga att värkarna har startat. De vill prata med mig och jag säger att allt känns bra och att jag väldigt GÄRNA kommer in till dem senare.

Morgonen kommer och vi alla tre äter frukost innan Liam ska till dagis. Jag tycker det är jobbigt att ha ont och värkar nu när Liam är hemma. Måste ju fokusera på mig själv, men blir så svårt när Liam är hemma och "behöver" mig och ropar på mig osv. Tony går och lämnar Liam på dagis kl 8 (egentligen börjar han 9:45 på måndagar, men han fick komma tidigare)

Det går jättebra hemma, jag andas och slappnar av bra. Sitter i soffan mycket. Jag kan fokusera och ta varje värk bra.

Tony åker och köper lunch på Ica vid 11-tiden och jag tycker det genast blev mycket jobbigare när Tony inte var med mig. Nog bara psykiskt, att känna att jag är helt ensam med det här när det gör så ont. Värkar kommer med 10 minuters mellanrum ungefär. Men Tony är hemma efter typ 20 min.

Vi sitter i vardagsrummet och äter lunch (varma mackor), kollar Parlamentet och Planet Earth. Haha så fina och lugnande bilder med Planet Earth och vi skrattar åt roliga skämt på Parlamentet. Det går fortf jättebra och fortf typ 10 min mellan värkarna, men vissa kommer snabbare också. Inte så regelbundna ännu.

Vid 13-tiden, vissa värkar är sjuuukt jobbiga och tuffa nu. Börjar typ gråta på vissa (kanske 4-5 st) Medan andra värkar är lättare. Tony kliar på min arm lite och tar på min panna och påminner mig hela tiden om att andas och slappna av.

Jag går och duschar en stund. Att duscha va skönt, Tony hämtade en stol så jag satt där en stund i duschen och värmen från vattnet var skönt. Jag vill inte lägga mig i badet ännu utifall att vi måste vara hemma ett tag till (vilket jag tror eftersom Liam tog 47 h) Jag vill lixom ha någon smärtlindring "kvar" om detta drar ut på tiden tänker jag.. Vill inte "förbruka" allt redan. Med Liam låg jag ju väldigt mycket i badet på Södra bb.

Ringer Södra bb vid 13:30-tiden och berättar status och vi säger att vi är hemma ett tag till eftersom det funkar så bra, plus att det inte finns plats för oss där än.

Kl 14 pratar Tony med Peter och Peter undrar varför vi fortf är hemma eftersom jag har så ont osv. Tony svarar nåt i stil med "det är iiiiinte riktigt som på film, att ungen bara flyger ut efter en kvart direkt". Meeen vid 14:30 bara en halvtimme efter Tony sagt det till Peter så känner jag mer och mer att jag gärna vill börja förbereda för att åka in. Vi börjar plocka ihop lite grejer lite smått.

En kvart senare har jag typ panik för nu gör det svinont plus att värkarna kommer väldigt tätt. Jag springer runt och letar efter nåt som jag kan ha på mig. Jag hade förberett kläder, men när jag väl satte på mig det kändes det bara som att det spände och att jag inte kunde andas i det, så av med det och försöka hitta nåt annat. Hittar till slut min randiga långkjol som jag får på mig. Skönt! Tänker jag. Ska precis gå nerför trappen för att möta Tony som precis kommit hem igen efter att ha kört fram vår bil utanför dörren, och ska sätta oss i bilen och då, PRECIS DÅ går vattnet! Som en jäkla vattenballong booom ner på golvet. Sjukt mycket vatten. Och jag tänker "å h-lvete, jag som precis fått på mig kläder och nya fräscha trosor..." Tony tittar på mig och sen ner på golvet och hjälper mig av med den dyblöta kjolen och trosorna. Sen säger (eller möjligtvis skriker) jag till honom att hämta den där svarta klänningen som ligger på golvet i sovrummet (smutsig från gårdagen) men just nu skiter jag fullständigt i det utan allt jag vet är att den är skön. I nästa sekund står jag i tvättrummet och KRYSTAR. Jag skulle bara slänga kjolen och trosorna i tvättkorgen tänkte jag (hur nu det kunde vara viktigt när jag har kraftiga värkar?!) och då får jag KRYSTVÄRKAR. My GOD! Precis nu har Tony ringt Södra bb igen för att säga att vi hemskt gärna vill komma in till dem nu. De säger att det fortf har svårt att ta emot oss just nu och frågar om vi kan stanna hemma ett tag till. Tony tittar på mig som står lutad mot tvättkorgen, och precis då får jag en till krystvärk och vrålar/brölar så som man gör och barnmorskan säger då "eeeh kom hit NU, ni måste åka NU, vi löser det". Helt sjuk känsla. Krystvärkar NU?! Redan?! Får panik.

Pappa har inte hunnit komma hem till oss än så Tony springer ut till grannarna som är ute med barnen och leker för att lämna nycklar som pappa sen får hämta. Just idag hade pappa inte med sig våra hemnycklar till jobbet.

Sen sätter vi oss i bilen och åker iväg. Ler lite smått till grannarna och vill helst bara dö typ.

När vi kommer till centrum så ser vi pappa vid rödljusen. Han vinkar glatt och stort till oss. Tutar gör han också.

Världens panik i bilen. Jag försöker verkligen behålla lugnet och slappna av, men det är SÅ svårt. Och jag vill inte slappna av för jag måste typ hålla emot värkarna så inte bebis kommer ut!! Jag känner t.om. huvudet mellan benen. Jag håller emot med en handduk och trycker den mellan benen.

Hela tiden fokuserar jag på att det inte är lång tid kvar. Men får sån jäkla panik flera gånger.

Tony säger hela tiden "ta det lugnt, vi är snart framme. Snart är vi där, försök hålla emot, snart där". Han tar på min arm och kör samtidigt.

På nynäsvägen var det tvärstopp, smockfullt med bilar, såna köer, vi kom ju mitt i rusningstrafiken. Tony kör i ilfart i bussfilen, så snabbt det bara går. Tackar gud för denna bussfil alltså! Annars hade lille bebis hamnat på bilmattan kan jag lova.

I bilen kommer värkarna med 4-5 minuters mellanrum och jag fokuserar hela tiden på tiden; klarar jag 5 st krystvärkar så är vi safe, räkna 25 min till Södra bb (?) så det betyder 5 krystvärkar dit. Det var verkligen min enda och riktiga fokus; "snart är vi där! Klara 3 värkar till och vi är safe!"

Jag blundar typ hela bilresan för jag får ju sån panik när jag ser att det är långt kvar till Södra bb. Bäst att hålla ögonen stängda.

Men vid Globen säger Tony "faaan hur är det man kör nuigen?!" På nåt konstigt sätt klarar jag av att knappa in på kartan på min mobil vägbeskrivning till Södra bb. Hur jag nu fixar det.. Men jag kommer ihåg att jag tänkte typ Vi har INTE råd med nån felåkning här inte. Jag hade varit hos Annsofie bm nån vecka tidigare och tog bilen då för att fräscha upp minnet hur man kör dit och tänkte precis här vid Globen där vi befinner oss nu att "jag måste komma ihåg att man svänger av här.."

Vid rödljusen vid Skanstull kör Tony höger även fast man inte får men det känns som att vi SKITER i det just nu. Tony ringer Södra bb när vi står vid rött precis nedanför Södra bb och han säger att vi är framme om 2 minuter och att det är BRÅTTOM för att jag håller på att föda i bilen. Tony tutar på nån taxibil som står i vägen eller typ svänger långsamt i korsningen. Vi "sladdar"/kör in fort och tvärbromsar utanför entrén.

Äntligen här!! Vi åkte hemifrån kl 15:40 och nu är klockan 16:05 så 25 minuters panikbilresa med krystvärkar och en bebis på väg ut från mig.

Tony springer in och ropar, men ingen är där. Men efter nån minut kommer det 4 st barnmorskor utspringandes med bår. De får upp mig på båren/sängen och rullar in mig snabbt. Tony springer efter. Jag säger till en av barnmorskorna att "jag är så rädd, bebisen kommer NU, vilken sekund som helst" Och då svarar barnmorskan "Ja och vi tar emot bebisen när den kommer, Nu är ni ju här hos oss". DET lugnande mig! Precis det jag behövde höra.

De springer med mig i i korridorerna mot ett förlossningsrum. Jag försöker få av mig skorna (varför?) Jag vrålar/brölar och skriker och har panik.

Jag kommer ihåg att jag ser en gravid kvinna som sitter i väntrummet till mödravård och jag tänker för mig själv "stackars kvinna, höra och se mig så här. Jag har gjort henne förlossningsrädd!"

Förlossningsrum 302 säger nån av barnmorskorna. När vi kommer in i rummet säger Maja "nu kan bebisen komma, ingen fara, lugn nu". Jag säger att jag vill att hon undersöker mig NU. Jag måste få det bekräftat att jag är öppen 10 cm och att jag FÅR krysta med all kraft nu. Vet inte varför det var så viktigt, men jag verkligen krävde att hon undersökte mig även fast jag kände huvudet mellan benen och att det var RÄTT UPPENBART att bebisen verkligen var på väg ut. Tror det var pga Liams förlossning då, när jag var öppen 10 cm och hade krystvärkar i 8(!) timmar innan jag fick krysta. Så jag behövde bara höra att ja du är öppen 10 cm OCH huvudet är i rätt position och Ja du FÅR KRYSTA. Och nånstans trodde jag att jag inbillade mig alltihopa, tänk om jag inte har krystvärkar, kanske är jag som är knäpp. Blivit knäpp av paniken. Haha. Och mitt i denna tumult säger jag att jag vill ha lustgas.

Maja undersöker mig och ja jag är ju såklart öppen 10 cm och så säger hon att hon känner huvudet och att det bara är att krysta på.

Lustgasen kommer efter 2 sekunder och jag greppar tag i den som att jag höll på och dö av panik. Hyperventlier i den (på ett sätt man inte riktigt ska) Får för mycket i mig och blir helt vimsig i huvudet en stund (typ 15-20 sekunder) Maja säger att "jag får ta bort den där istället. Känn efter, har du ens någon värk nu Camilla?" Och näää jag har inte ens nån värk. Jag tittar på Tony och märker att jag ser dubbelt och känner mig vismig/packad. Så lustgasen ställdes åt sidan så jag struntar i lustgasen. Jag hade lustgas i ca 4-5 minuter allt som allt.

Maja lyssnar på bebisen hjärtljud med en sån trägrej/tratt. Maja säger att hon inte hinner koppla på ctg. Hjärtljuden låter bra och normala.

Barnmorskan Linda säger att hon behöver gå iväg en snabbis men att hon strax är tillbaka, så nu är det bara jag, Tony och Maja kvar i rummet.

Krystar fler gånger och Maja säger att "snart är huvudet ute!" Ring on fire; sjuuukt jävla ont denna gång också!! Gör verkligen jätteont. Tony säger flera gånger "Camilla är jätterädd för att spricka, Snälla håll emot med en varm handduk". Maja håller emot med en jätte(!)varm plasthandske.

Bebis huvud är ute! Men jag uppfattar inte att jag får nå fler krystvärkar utan bebisen sitter så en stund, bara med huvudet ute. Tony tittar på bebisen som är helt grå/blå och som ser typ död ut och han blir rädd och lite panikslagen. Maja säger till mig lite stressad att jag måste krysta nu! Bebisen är snart ute! Tony säger också att jag måste krysta mer NU. Så konstigt, jag upplevde det som en enda stor och lång krystvärk. Att jag typ bestämde själv när jag var tvungen att pausa mitt i värken. Jättekonstigt såhär i efterhand. Så konstigt att jag upplevde denna kvart som en enda krystvärk, kände inga pauser emellan och jag hade svårt att veta när jag skulle krysta och inte. Jag kände ingen krystvärk när huvudet stod utanför.

Men sen krystar jag en gång till i en värk och då kommer axlarna och efter en till kommer resten av kroppen. Maja torkar av honom lite och precis då kommer bm Linda tillbaka. Hon skrattar och ser förvånad ut typ som att "oj är bebisen redan ute" eftersom hon varit bort i max 5 minuter.

Maja lägger honom på mig, hud mot hud. Navelsträngen är lite kort (samma som med Liam) så Tony får klippa navelsträngen och då kommer bebisen upp mer till mig. Han är så varm. Han snuttar på sina händer och är så lugn och varm mot min hud. Och SÅ mörkt hår!! Typ svart! Tony har skojjat om det efteråt att VEMS barn är det där egentligen?! Haha

Bebis börjar inte leta efter bröstet på en gång som Liam gjorde. Liam ammade efter nån minut bara, men inte Lillebror inte. Händerna var så goda. Men efter en stund hittar han bröstet och snuttar lite.

Lillebror ligger på mig med en filt över sig för att inte bli kall, fortf helt naken.

Maja tar mitt blodtryck och feber och hon berättar att Lillebror stretade emot med händerna för ansiktet på väg ut. Typ som att sakta neer, det går för fort haha. Så jag har en del rivmärken i slidan typ haha.

Maja städar undan och byter skydd och tömmer mig på kiss med en kateter. Jag kände inte att jag var kissnödig men det var väldigt mycket kiss i blåsan.

Efter en liten stund trycker Maja på nödknappen och det börjar tuta typ och in kommer två barnmorskor inrusande. Jag fattar ingenting alls. Maja säger att hon tycker att jag förlorat för mycket blod och att hon vill att jag har en infart i armen eller handen utifall att jag behöver få blod eller dropp snabbt.

En annan barnmorska försöker sticka mig och fixa infartsgrejen, men eftersom jag är lite rädd och känner mig stressad så "gömmer" sig mina ådror typ och hon kan verkligen inte hitta och köra in den där grejen. Hon provar och provar men det går verkligen inte. Hon provade både i armvecket och på handen och detta gör ju mig inte lugnare direkt.. Till slut lyckas hon få in den på handen och jag tycker att det känns helt ok efter en stund.

Men sen tittar Maja igen och bedömer att jag kan ha förlorat 600 ml blod och man kan tappa upp till 1000ml utan att det är någon fara. Men de vill ändå att jag har kvar den där infarten.

Jag går och duschar och Lillebror ligger hos Tony. jag känner mig jättepigg och bra i kroppen.

Efter en stund kommer Maja tillbaka och Tony och hon väger Lillebror.

50cm lång och 3030 gram.

Bebis är fortf nakenfis utan blöja och vid 21:30-tiden bajsar Lillebror för första gången och PÅ sin mamma! Massa svart kletigt bajs på min mage och ben.

Tony sätter på honom en pytteliten blöja.

Under kvällen kommer det in flera av de som var med och hämtade oss vid entrén och en av barnmorskorna sa "jag såg verkligen paniken i dina ögon".

Vattnet går kl 15

Bilen rullar kl 15:40

Framme på Södra bb 16:05

Lillebror född 16:21

Så 16 minuter på Södra bb. Var nära att Lillebror föddes i bilen och flög ur på bilmattan. TUR att det gick bra. Både jag och Tony tänkte för oss själva i bilen att AMBULANS kanske behövs snart.

Ring on fire gjorde lika ont som med Liam.

Liams huvud kom ut först och nästa gång kom hela kroppen som en stor geléklump.

Jag hade en känsla av att Lillebror skulle komma några dagar tidigare än beräknat, men inte så många som 10 dagar.

Under kvällen snuttar Lillebror på sin mamma och vi njuter av vår nya familjemedlem. Vi går och lägger oss för att sova vid 23 och Tony somnar på en gång typ. Lillebror ligger mellan oss (men närmast mig). Jag vaknar flera gånger på natten och ligger och tittar på vår skatt plus att han snuttar lite.

På morgonen äter vi lite frukost och vi får besök av Maja och Annsofie kommer förbi! Det var kul. Annsofie berättade att hon hade som plan att hjälpa Maja att förlösa men just när vi kom in var hon hos en annan mamma, men Annsofie tänkte att hon säkert skulle hinna till oss också, men neee. Lite svårt att hinna med när det bara tog 16 minuter...

Maja frågar mig hur jag mår och hur jag känner mig. Hon säger att eftersom det gick så snabbt och att det var lite traumatiskt för dig så vill jag försäkra mig om att du känner dig ok och om du har några frågor osv. Men jag känner mig ok och pigg i kroppen. Känner inte alls samma tryck nedåt som efter Liams förlossning. Men jag ältar flera gånger att det gick så fort och att det var TUUR att vi hann in.

Dagen efter undersöker barnläkaren Lillebror och allt ser jättefint ut och vi får åka hem.

Syster kommer till oss innan vi ska åka hemåt <3 Såklart fäller hon tårar av lycka. Fina syster är nu moster till två guldklimpar <3

Vi längtar SÅÅÅÅ till att få träffa, pussa och krama på Storebror!!! ÅÅÅHH va vi längtar och vill hem nu nu.

2016-06-02 @ 11:53:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Middag hos Familjen Falkemarks

Igår va vi på middag hos Erika, Christian och Greta. Så trevlig kväll och god mat!! Liam och Greta är så söta tillsammans.

Fick låna Gretas tofs till lockarna <3

Vi försökte lägga Liam i vagnen vid 22-tiden men det gick inge bra alls. Ville inte alls sova. Så Liam fick va uppe till kl tolv när vi åkte hemåt.

Slocknade i bilen efter 2 sekunder och heeelt utslagen sen hemma i sin säng.

2015-01-17 @ 23:36:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

till doktorn

Liam har varit röd på sin stortå några dagar nu och det ser lite halvläskigt ut så vi bestämde oss för o åka till läkarn för o visa upp.

Det var tydligen en nagelbandsinflammation. Liam fick pencillin som han ska äta i 7-10 dagar plus att vi ska badda med alsolsprit och lägga om tån. Men läkarn sa att det säkert kommer se bättre ut imorrn redan.

Skrutt!

Sugen på nåt... ;-)

2015-01-17 @ 17:00:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tredje inskolningsdagen

Idag var det min tur att få följa mä till Föris! Hurraa! Spännande dag!

Vi gick dit kl 9 och då var vi ue till 9:45 typ. Det var väldigt isigt och blött och Liam ramlade några gånger och kom knappt upp själv haha.

Michellingubben på is.. Och ramlade såklart i de vattenpölar som fanns också...

Sen gick vi in och då va de fri lek ett tag. Kollade vart Liam hade sin korg mä kläder och vart Liams "plats" är i hallen. Sen var det sångstund och alla skulle sitta i ring och sjunga. Haha. Liam satt ner en stund ialf, sen tröttnade han. Rätt skönt och va barn ändå, "äh astrist, jag drar" och sen bara resa sig upp och gå därifrån. Haha. Men hämtade tillbaka honom men efter 10 hämtningar så kände jag att det inte var lönt. Han kommer ju förstå sen efter några dagar/veckor att alla barn sitter här och då ska jag också göra´t. (får vi ju hoppas att vår lille rastlöse kille förstår..) Vi sjöng Imse vimse spindel, klappa händerna, blinka lilla stjärnan och några som jag inte vet vilka det var.

Sen var det lunchdags. Alla barn sitter på anliga småstolar (!!) kände mig något nervös inför detta. Men gick bra, tills Liam ramlade ner från stolen.. Stackarn. Ner under bordet fram på stolen på nå sätt. Liam älskade ialf maten och åt mycket.

Efter lunch är det lunchvila och Liam sover i sin vagn ute.

Annelie (pedagogen) tyckte att vi skulle prova att vi nya föräldrar som skolar i skulle sitta gömda i ett rum så skulle de se hur barnen reagerade och hur det går utan oss. Och så skulle de knacka på om det var nåt barn so var ledsen osv. 1,5h senare så knackar det på dörren och jag tänker att det är ju verkligen inte Liam ialf eftersom det gått så bra hittills, tittar ju typ inte åt mitt eller Tonys håll när han va med. Men JO, bakom dörren var det Liam som va helt förstörd, superledsen verkligen och snyftade som att han hade gråtit ett tag och inte kunnat bli tröstad. Trodde det va Olle för han grät bara man tittade på honom, men icke det va min skrutt! Han hade varit ledsen när han vaknade och sen hade han fortsatt och gråta. Vet inte va det var.. Kanske att han inte såg mig eller att han kände att det va för stojigt precis när han
vaknade och ville morna sig lite i fred i nåns knä.. Jag vet inte. Men sen gick vi och lekte på avdelningen igen och då gick det bra igen. Liam grät en gång när han tittade åt mitt håll och pekade mot dörren, typ som att han ville gå hem.

Släpp uuuuut meeeeejjj

Efter ett tag var det mellis och då åt vi smörgåsar.
Vi gick hem kl 15 och Liam va sååå trött. Va helt trött och rätt så grinig när vi kom hem. Känns ok, men skulle ha känts bättre såklart om det gått helt smärtfritt, men jag tror det kommer bli bra det här ändå.
Tony sa på onsdagskväll att det är en unge där som är förjävla jobbig, säger inte vem, du kommer märka det själv" Och JA, jag vet vem han menade. My GOD, jobbiga unge. han är lite äldre än alla andra. Han sparkar på leksaker, slänger grejer hårt mä flit, drog en flick i håret, tar allas leksaker och är allmänt hårdhänt och jävlig. Hoppas han taggar ner lite. Tror jag hörde hans namn 150 ggr på hela dagen "Nej Theoman", "Theomaan neeej." "Theoman inte så" "Sluta Theoman." Aaah herreguuud jobbiga unge. Hoppas han får flytta upp till de äldre barnen.
Ett annat barn, Ludde går runt och säger "maaammaaa" "paaapppaaa" i väldigt sorgsen ton hela dagarna. Verkligen hela tiden, såå hjärskärande stackarn.
Tror Liam gillar Alfred. När Alfred skulle gå hem idag så vinkade Liam länge och va i hallen hela tiden och ville inte gå in till lekrummet.
Och så Olle då som är sååå himla liten kille, och gråter väldigt ofta stackarn. Hoppas han tuffar till sig och kommer tycka att det är roligt där. Liam får hänga mä honom och stötta honom haha.

På kvällen kom Jonas hit och hängde lite.

Grabbarna varvar ner efter en tuff vecka <3

2015-01-16 @ 23:52:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Första dagen på förskolan

Idag har Liam haft sin första inskolningsdag på förskolan! Det har gått jättebra och Liam älskar det redan. Han går och checkar alla grejer och checkar sina nya polare. Haha. Han tittade inte åt Tonys håll alltför ofta (typ aldrig) bara de gånger Liam ville visa Tony något, typ nån bil eller annan leksak. Så jag är övertygad om att det kommer gå bra sen också när jag o Tony inte är med.. Hoppas det ialf. Kan säkert komma nån baksmäll då Liam tittar runt och inte ser att vi är där. Då kan han nog bli ledsen, men jag har så svårt och se att han skulle bli det för han har aldrig blivit det tidigare. Men tror ialf att det kan hända.

Men Liam kommer säkert trivas och tycka att det är jättekul och spännande med allt nytt.

Tony och Liam va där kl 9 idag och de har sjungit i ring, haft samling, ätit frukt vid samlingen, lekt och busat, ätit god lunch som Liam älskade, ätit mellanmål i form av mannagrynsgröt och 3 (!!) smörgåsar. Och på eftermiddagen var det sova middag så då sov Liam i sin vagn (som han kommer göra nu)

Det var ett barn i gruppen (lite äldre än Liam) som man nog helst inte ska ta leksaker ifrån. Då blev det tydligen ett jäkla liv på honom. Några barn tog leksaker från Liam och Liam gjorde ingen big deal av det, bara ta en annan leksak haha. Bra nog att tuffa till sig lite annars får e vill inte ha nåt ifred.. Liam snodde tydligen nån leksak från en flicka och då blev hon arg. Det är väl lite så barn i den är åldern jobbar om dagarna, vem får behålla leksaken längst innan nån annan unge tar den ifrån en.

Eftersom Liam är världens klätterapa så klättrade han såklart på allt också, och helst med en eller två leksaker i handen/händerna också så det bli extra svårt... Pedagogerna hade sagt det att "jaa, Liam är ju inte så försiktig av sig...." NO shit. haha. Hoppas de håller extra koll på honom ;-)

Det är tydligen 9 st barn i gruppen och 2 pedagoger och det intryck som Tony fick är att det verkar bra. Jättekuuul! En ny fas i livet här för alla i familjen <3 Tony kör imorrn också inskolning dag 2 och så kör jag tredje och sista dagen som är nu på fredag. Ska bli sååå kul på fredag och se hur Liam är där och hur en dag ser ut på förskolan och så och träffa dagisfröknarna. Spännande!!

Tony mmsade bilder till mig under dagen och blev såå glad varje gång jag fick en uppdatering.

2015-01-14 @ 20:56:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Möte på förskolan

Idag har Tony och Liam varit på förskolan på introduktionsöte. De va där i typ 1,5h.

Det är 4 barn till som ska skolas in denna vecka, typ i samma ålder. Nån äldre och nån yngre..

Igårkväll satt vi och skrev ett A4 om frågor och grejer vi funderar över så de frågorna tog Tony upp. Alla andra föräldrar va tydligen knäpptysta.. Och pedagogen sa "jag tror vi har en kandidat till föräldrarådet minsann".. Men klart man har massa frågor om allt, jag har verkligen inte allt glasklart i huvudet..

Liam satt på en polisbil och lekte med den.. Sen kom en unge som heter Alfred och helt plötsligt så satt Alfred på polisbilen och Liam i typ en korg under? haha Oklart om Alfred puttade bort Liam eller om Liam kände att det va bäst att akta sig haha. Liam känner nog av stället lite och kommer tuffa till sig han mä. De senaste två veckorna när vi träffat Oliver och Molly och när de tagit nån leksak ifrån Liam så har Liam skrikit Näääjj och tagit tillbaka leksaken så han har nog det där i sig ändå. Han måste bara lära känna de nya polarna lite mer först kanske.

Liam blev jättesur när de skulle gå därifrån och hem. Och sen på eftermiddagen när de skulle gå till affären och när de gick förbi dagiset så pekade Liam och sa däää dä. Tony sa att ja där är Liams dagis. Men asså han kan ju inte fatta väl att det är dagiset?! Han pekade ialf och när Tony bara gick förbi så började han gråta och skrika som att han ville dit..

Spännande imorrn när det är inskolning dag 1!!! sjukt pirrigt. Men den som mår sämst över det hela är mamma/mormor. Hon ringde och grät till mig i telefon (lite diskret iofs) men jag hörde att hon va ledsen. Mamma tycker typ synd om Liam och hon sörjer att onsdagarna är "borta" nu. Men mamma har sagt att hon ska hämta Liam tidigare på onsdagar och mysa mä honom så helt borta är dem ju inte ändå!

Liam kommer gå typ 7,5h. Shit asså det känns så länge! Så många timmar... Men fattar inte hur vi ska få ihop det annars.. Jag går ju också ner till o jobba 75% f.rom. 26/1.

Mån: Jag lämnar vid 9/10-tiden. Tony hämtar vid 15:30-tiden

Tis: Tony lämnar 7:30. Jag hämtar kl 15

Ons: Tony lämnar 7:30. Jag hämtar kl 15

Tors: Tony lämnar 7:30. Jag hämtar kl 15

Fre: Tony lämnar 7:30. Jag hämtar kl 15 (var fjärde fredag så lämnar jag kl 9/10 och Tony hämtar vid 15.30-tiden)

2015-01-13 @ 21:33:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vår STORA kille (kommunikation)

Alltså vad vår kille har blivit stoooor!!!! Det går lixom att kommunicera mä honom! Han FÖRSTÅR va vi säger och va vi pratar om. Haha såå häftigt vår stora lillkille! Och 8 små tänder har han i sin lilla mun. Fyra uppe och fyra nere.

Några vardagsexempel på vår kommunikation om dagarna:

När Liam äter och äter mä händerna så säger vi ta skeden. Och då tar han upp skeden och äter mä den
Vill du ha nåt (typ mat) Då nickar han mä hela huvudet
Ska vi gå upp? Ska vi gå ner? Nickar med huvudet och går mot grinden i trappen.
När han ser Ipaden så säger han bababa och då menar han Babblarna
Vart är Liams rum? Då går/springer han till sitt rum och pekar dädää
Var är grisen? Hämtar grisen
Vad säger katten och då svarar han aaaaaaah i vääldigt ljus tonart haha
Vad säger hunden? ah ah aah Lite mörkare tonart låter typ som en apa
Vart är katten? Då går han till fönstret och pekar
Vart är mamma? (När jag är och jobbar) då går han mot ytterdörren och pekar och säga mamama. Typ som att jag står bakom ytterdörren hela dagarna och inte kommer in
Ska du sitta i stolen? Då går han till sin stol och pekar och som att han vill upp i den
Ska vi äta mat? Då går han till sin matstol och vill upp
Är du hungrig? Smackar mä munnen och pekar att han vill upp i sin matstol
Vill du ha? Smackar mä munnen
Är du sugen på nåt? Smackar mä munnen och vill upp i matstolen
Är du trött? Då går han mot trappen och säger mmmmmm och typ sjunger lite mm mmmm mmmm
När vi sjunge Imse Vimse Spindel så drar han upp armarna och har precis börjat lite smått mä att göra spindeln, (sätter ihop fingrarna) Och sen när han hör att sången nästan är slut så klappar han händerna som "braavooo"
När vi sjunger Klappa händerna när du e riktigt glad, då klappar han händerna
Var är Liams skor
Var är Liams snopp
Var är Liams näsa
Var är mammas/pappas näsa
Ska vi borsta tänderna, går då till toan och pekar uppåt mot skåpet
Ska vi byta blöja? Går då till blöjrummet
Sitt ner i stolen, sätter sig (ibland när han inte busar och fortsätter att stå)
Ska du städa? Städar då mä hushållspapper som att han torkar
Var är lampan?
Var är bollen? Hämtar bollen
Var är bilen? Hämtar bilen/bilarna
Ska vi mysa? Lägger då ner huvudet mot en och säger aaaaaah
Får mamma/pappa en puss? Ibland säger han då näääääähh och ibland får man en blöt öppenmunpuss och ibland får man en slängpuss. Tar handen för munnen men "slänger" inte iväg den
Hejdå, vinkar och iband en slängpuss eller riktig puss
Va har du i munnen? Då lägger han på sitt busigaste leende och springer därifrån
Var är musiken? Då går han till sin gitarr och sätter på musik
Diggar musik; nickar mä huvudet
Ska vi dansa- då nickar han ä huvud (headbangar haha) Inte så mycket för o röra höfter och ben direkt haha. När Liam dansar så är det mä huvudet, diggar lixom. När han va yngre så körde han mer veven, upp mä händerna i luften och pumpade. ;-)
Ska vi tvätta kläder? Går till tvättstugan/rummet
Var är Apan? Hämtar Apan
Ska du tvätta munnen (om vi står i badrummet) då tar han handduken som hänger och torkar i ansiktet
Vart är Babblarna? Hämtar Babblarna och säger "babba"
Ska vi väcka pappa? Säger du baba och går mot trappen
Det går inte att småäta nå choklad eller godis nu längre heller för så fort jag prasslar mä nåt vid kaffemaskinen (bänken där) så pekar han och smackar och vill ha det jag äter på. Han fattar att det är nå gott.
Om Liam vill ha nåt (som typ kaka, godis, leksak, osv) då nickar han mä hela huvudet så man tror att han ska få hjärnskakning
Det är vaarmt. Då pekar han med hela handen mot det varma (ugnen, element) och tar sig snabbt på kinden och säger aaah
När nån av oss ska gå ut och tar på oss jackan så vinkar han och förstår att en ska gå

Sen är han världens busigaste och testar oss miljoner gånger om dagen!! Haha sjukt busig/upptäckare. Bättre och säga upptäckare haha.

Han vet exakt vad han inte får göra typ som att röra prydnadsgrejerna på fönsterbrädan och leka med toaborsten (!!)

Och sitter inte gärna still, inte för en minut alltså. Full fart från morgon till kväll, verkligen. Liam är inte mycket för att sitta och läsa en bok lite fridfullt inte. Sitter still max 3 minuter sen är det upp och full fart framåt igen. Det är nåt han får öva på på förskolan sen haha. LYCKA TILL och få Liam att sitta still på morgonsamlingen.

Nu har han börjat leka lite själv för en stund. Sitter och plockar mä hans leksaker själv och håller på.

Vi håller på och övar och fråga "var är moster/mormor/morfar/morbror/Jonas osv" Men Liam pekar på lite vem han vill och säger däää dää. Han träffar ganska ofta rätt när vi frågar var mamma och pappa är. Men ibland blir det galet haha.

Borsta tänderna är fortf ine favvo. Alltså herregud. Ser nog väldigt hemskt ut. Tony håller fast armarna och jag sitter över honom och håller i benen med min rumpa och sen borstar jag. Och Liam GALLSKRIKER, typ som att vi slår honom. Stackars plutt men man måste borsta tänderna. Men varje gång vi säger att ska vi borsta tänderna så ler han brett och går och hämtar tandborsten (eller ja, pekar mot hyllan på toan) Men sen blir det ändp världskrig när vi ska hjälpa honom och borsta.. Juste. Man får inte heller hjälpa honom mä och äta. Då vägrar han äta. Kan själv.

Sååå kul!! Han är för söt <3 Han är ingen bebis längre, han är ett barn, en kille som bara växer o växer <3