camillasoder.blogg.se

Profylaxkursen va riktigt bra i söndags!! Vi kände oss heelt slut i huvudet när vi lämnade salen, man sitter ju på helspänn och lyssnar på varenda grej.  Det är ju så viktiga och intressanta grejer och jag vill ju ta in ALLT allt och förstå allt allt. Helst hade jag velat filma hela kursen på 3h. 

 

Jag kan faktiskt säga att jag nu är lugnare, absolut inte helt lugn då skulle jag ljuga. Jag är fortf mycket rädd, men jag förstår saker och ting bättre nu.

Jag kan förstå känslan att ha kämpat som fan och sen få det här lilla knytet upp vid bröstet och pussa och känna doften av bebis.<3

 

Jag har ju haft en vilja att föda vaginalt nu den senaste tiden, men min vilja nu är starkare faktikst att klara av det. Mamma ringde mig efteråt och jag berättade om allt och om att jag är såå livrädd för förlossningen osv. Dagen efter ringde mamma igen och sa att hon inte kunde somna igårkväll efter det jag sagt och att hon legat och tänkt och varit orolig för att jag är så rädd och då sa mamma att du vet att du kan få ett kejsarsnitt va? Det är ingen som kommer tvinga dig till nåt, men då kände jag faktiskt att fan nej, jag vill klara av det här. Sen kan det ju såklart bli snitt ändå, och det har jag inga som helst problem med.. 

 

Hon som höll i kursen gick igenom hela förloppet: 

Öppningsskedet- hur jag/vi ska andas när jag är öppen 0-3 cm, 3-5 cm, 7-8 cm, 10 cm. Olika andningstekniker i de olika faserna, avslappning och återhämtning. För varje utandning så aktiveras lugn och ro center och kapar då smärtcentret, alltså ju fler andetag desto mindre smärta. Det låter ju helt otroligt att vissa klarar av en förlossning med bara andningen.

Vi provade detta och vi skulle nypa varandra det hårdaste vi kunde. Tony nöp mig skithårt och jag skulle då andas som vi övat och det gjorde, otroligt nog, inte lika ont när jag andades som när han nöp mig och inte andades. Riktigt häftigt! 

Hon som höll kursen gjorde det hela väldigt kul också, inte bara dödsallvar och jag tror att jag behöver avdramatisera det hela och tänka positivt. Det mentala är tydligen väldigt viktigt, tänka positivt under hela förloppet. 

Hon berättade en historia om när hon låg där på förlossningen och skulle lugna sig och slappna av. Då tänkte hon att "vart vill jag vara nu? Hur vill jag vara?" Då kom en ko upp i huvudet på na som stod och käkade gräs på en sommaräng och det lugnade henne. Jag är en ko, jag är en ko.. 

Hon gick som sagt igenom hela förloppet; öppningsskedet och sen urdrivningsskedet när bebisen kommer, att det är viktigt att ha en målbild, tänka på nuet alltså tänka på nästa värk inte på de 20 kommande värkarna utan fokusera på här och nu, hämta kraft mellan, mycket om partnerns roll, hur viktig partnern är i detta och vad han kan göra för att underlätta osv. 

Vi fick en bok med oss hem som vi ska läsa och på söndag är det repetetionskurs på 3h. 

Vår läxa till repetetionskursen på söndag är att vi ska skriva ner:

Målbild och delmålbild, drömmar och rädslor.

Det känns bra att vi ska dit igen på söndag och få lite repetetion osv. Det behövs! Allt snurrar ju i huvudet just nu så det blir nog bra med 3h till! Hade lätt kunnat gå den här kursen igen, utifall vi missat nåt ;-) jagärettkontrollfreak. 

Kändes så bra att Tony var med också och han var verkligen intresserad och gick in för det. Jag känner att jag måste kunna luta mig mot honom när det väl gäller. Så det känns såå bra att Tony är så involverad och följer med till barnmorskan osv. Viktigt för mig.