camillasoder.blogg.se

I tisdags hade vi ett besök bokat hos barnmorskan. Annsofie var inte på plats så vi fick träffa en annan, Jane. Mitt första intryck va herreguud va är detta för människa, helsnurrig och vimsig.. Men det vände rätt fort!

Vi började prata om hur jag mår och jag tog upp mina vidriga uppstötningar som hänger ihop med stress. Nu är ju magmunnen mer slapp och det kommer ju knappast bli bättre med tiden nu när magen bara växer.. 

Vi kom fram till att jag måste ändra typ hela min livsstil. KUL! ;-) Lyssna mer på min kropp, tagga ner, när jag inte orkar vissa saker så ska jag låta bli, inte äta starkt, salt, surt. Jag som älskar saltlakrits, citron, och ja salt.. Jane sa att jag måste lägga om mina matvanor pga av att min mage inte verkar må särskilt bra med tanke på dessa uppstötningar som gått överstyr.

Alltså: till frulle nåt ordentligt (och jag som inte alls är mycket för frulle, blir mest gegga i munnen, men jag tvingar i mig det annars hade jag inte orkat, hade svimmat på väg till jobbet) till frulle typ bacon och ägg.

Lunch nåt också ordentligt och bra. Middag GRÖT, SKJUT MIG. Fy fan. Gröt är tydligen väldigt bra och snällt för magen.. Tony tvingade i mig det igårmorse. Slemmigt! Men jag ska försöka gilla det.

 

Ang stressen så ska jag tagga ner på jobbet och även privat. Jane sa att min chef aldrig kommer märka om jag gör 10-20% mindre varje dag så jag ska hojta till om jag känner att det blir för mycket och försöka att inte stressa varje dag.

Hon sa också att det är bra för mig att inte va i farten för mycket och träffa alla jag vill träffa osv. Jane sa att min ångest när bebis är här kommer bli väldigt stor om jag inte börjar vänja mig vid att bara vara hemma. Och INTE gå och plocka och städa, utan kunna ligga på soffan och bara vara. Hon sa att jag får tänka att jag omöjligt kommer kunna eller vilja träffa alla hela tiden och varje dag när bebisen har kommit. Och att jag ska tänka att jag faktikst går och bär på honom just nu och att han inte gillar stress, även fast han inte ligger på min arm så bär jag honom redan nu och han blir ju påverkad av mig. 

 

Vi kom sen in på förlossningen och min sjuka rädsla och oro. Jag bröt ihop och satt och grät när vi kom in på ämnet. Jag har ju verkligen bara skjutit det framför mig och tänkt jajaa det där tar vi sen, det där är efter sommaren.. Men tiden rullar ju på och som jag skrev tidigare så har min "nonchalans" ang hur jag tänker skrämt mig, att jag inte har börjat fundera och tagit tag i nåt av detta, det är så olikt mig. Jag vill ju ha 100% kontroll, men detta har jag på nåt sätt bara skjutit framför mig.

Men jag är så sjukt rädd. Jag är rädd, men vill så gärna klara av att föda "normalt". 

Jane va huur bra som helst när jag pratade om allt. Hon förstod mig verkligen till 100%, hon avslutade t.om. mina meningar i många fall. Så skönt att få prata av mig!! Jag kände mig inte "dum" eller "fånig" nån gång. 

Hon sa att jag inte skulle säga att jag är rädd för ALLT, hon ville att jag skulle punkta ner det som skrämde mig:

Att bebis ska dö

Att bebis ska bli handikappad

Att bebis ska bli skadad på annat sätt

Att jag ska spricka

Smärtan

Allt blod

Inte ha kontroll själv

Lämna över mig själv till nån annan

Bli lämnad av bm/läkare

Bajsa på mig

 

Sen skulle vi gå hem och boka Profylaxkurs (som vi nu gjort 26/5 + 2/6) och sen punkta ner hur jag känner efter den och även punkta ner att: OM nåt av detta ovan händer, hur mår jag bra ändå, Förebygga? 

 

Berättade också att jag gärna vill höra andras förlossningshistorier, helst i detalj. Jane sa att jag istället skulle fråga:

Vad var det som var bra?

Vad gjorde du, mannen, personalen som var bra?

Vad tänker du göra annorlund nästa gång?

 

Vi pratade även om min rädsla för blod och stick/sprutor och då sa hon att vi skulle gå hem och öva på detta. Att jag ligger i soffan och andas lugnt och tungt, sen när jag är redo då tillåter jag Tony att "sticka" mig, och efter all denna övning så var hennes vision att jag skulle klara av det utan större problem. 

 

Jag fick också ur mig min ångest. Ångest över knipövningarna som jag inte gör så ofta. Ångest över att jag bör träna mer än va jag gör, att jag faktiskt typ ska "springa" ett maraton vid förlossningen. Ångest över att jag inte läst de böcker som jag hade tänkt/vill, inte satt mig in i allt som jag vill och behöver. Ångest över mina matvanor; äter jag allt som bebis behöver? Har typ slutat käka grönsaker för jag tycker inte om det till mat numera osv.

Jag sa att djävulen på min axel säger till mig att: "Va trodde du?! Trodde du verkligen att DU skulle klara av detta?! Du har inte skött allt som man ska av ovan grejer, så va trodde du?! Det kommer gå åt helvete det här, du är dum som trodde nåt annat" osv osv.

Låter hårt och bara jättedumt. Klart som fan att jag klarar av det här! 

Känner mig riktigt låg för tillfället efter det här besöket. Men jag är så jäkla glad att det var Jane som vi träffade i tisdags och att vi dragit igång det här nu. Att jag inte skjuter upp det längre. 

Jane är samtalsbarnmorska, profylaxkursledare och kursledare för samtalsmetoden för förlossningsrädda. 

 

Hon tipsade om en föräldragrupp som hon skulle anmäla oss till och även en föräldrakurs. Det finns även samtalsterapi på Södra BB som hon kunde skicka remiss till. Vi bestämde att vi skulle gå hem och fundera och låta allt detta landa lite innan vi bestämde oss för nåt. 

Jane har nämligen en privat klinik också som hon kör och det är just samtalsmetoden; förlossningrädda kvinnor. Hennes hemsida: http://www.birthofcourage.se/ inte helt gratis, men kan vara värt varenda krona. 

Hon tipsade även om två böcker som hon absolut tyckte att jag skulle läsa: Föda utan rädsla med Susanna Heli och Innan du föder med Anna Wilsby.

 

Jag gillade henne skarpt och detta besök gav mig väldigt mycket. Skönt att Tony var där också, känner att det är väldigt viktigt att Tony är delaktig i allt det här. Tony tyckte också att det va bra och han tyckte att hon var jättebra, hon vände sig och involverade Tony flera gånger under samtalet.

 

Jag är ändå stolt över mig själv att jag känner att jag VILL klara av en vanlig förlossning. För 2 år sen var det ju tvärkört, jag skulle ju prompt få ett planerat kejsarsnitt för jag ALDRIG skulle klara av det osv. Jag har ialf kommit så långt att jag faktiskt vill jobba på det här. Det är en lååång väg, men det ska gå! 

 

Hon kollade även magen och att den växer som den ska, att livmoderkanten var ovanför naveln osv.

Jane sa att jag kommer få/har redan en väldigt utstående mage eftersom min livmoder tippar utåt.. 

Jag vägde mig också och jag väger 61 kg nu.

 

Nästa besök är hos Annsofie den 29/5.