Veckan som gått

Full fart denna vecka. Träffade Anna O och Anna K i tisdags, vi käkade på Park och spydde mest galla över jobbet.
 
I onsdags kom Carro, Sanna och Rebecka hit och käkade och vi prata goja som vanligt, såå mysigt!! Men tyckte tiden gick för fort innan alla skulle gå igen. Så mycket att prata om <3
Sanna, Carro och Rebecka kände bebis sparkar också <3 sååå mysigt!!! <3
 
I torsdags körde vi en aw på Anglais, alla fina kollegor. Va riktigt trevligt, men va såå trött när jag kom hem vid 22:30-tiden. Riktigt trevligt men Per ska ju alltid köra all in, även fast det är vardag! Han beställde in shots till alla och jag fick såklart också en shot med juice. Haha.
 
 
 
Jag blev mindre glad när Tony inte kom hem från sin aw när jag tyckte att han skulle dra sig hemåt. Stackarn, han fick höra ett och annat. Jag va inte snäll i mina sms där på natten. Jag hade ångest dagen efter att jag va så dum. Skrev saker som att han skiter fullständigt i mig och bebis, att han kunde dra åt helvete, sova där på jobbet, att han är dum på riktigt, att vi är två om den här graviditeten och att det inte bara är jag som ska tänka och ta ansvar, "offra" grejer. Ursch låter så hemskt nu i efterhand. Det jag kände var att det va en torsdag och att jag brukar gå och lägga mig vid 22-tiden en vardag och nu va kl 00 och då fick jag panik för att jag skulle va äännu tröttare än va jag är i vanliga fall. Kände att han kanske kunde tänka själkv att det var dags att dra sig hemåt när klockan sprang iväg när jag t.om. ringde honom vid 21:45 när jag va på väg hem.. Jag va så sjukt trött och när jag är så där trött så blir jag fan ett monster. Inte ok. Och det är ju inte så att Tony springer ute på krogen osv varje helg så det är ju inget problem egentligen när han väl gör det.. Eller det SKA inte va nå problem ialf.. Men men. Det blev lite fel och jag ska tänka på det nästa gång att jag inte ska bli så himla arg. Och tårarna slutade aldrig rinna heller, va helt sjukt, jag kunde verkligen inte sluta gråta, ringde Carro mitt i det här så hon stackarn fick trösta mig. Jag kan kanske inte skylla allt på gravidhormoner, men liite ialf.... 
Tony behandlar mig som en prinsessa och bryr sig otroligt mycket och skulle göra allt för mig så jag förstår inte hur jag kunde tänka så dumma tankar och bete mig så där dumt.. Men vi hade en mysig kväll igår och jag bad om ursäkt. 
Mitt hjärta <3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0