Samtalsterapi inför förlossningen
Annsofie vår bm skickade en remiss för förberedande samtal inför förlossningen (för förlossningsrädda) och igår var det äntligen dags. Remissen skickades redan i maj, men fick inte tid förrns nu.. I april/maj kände jag ju att det är ett planerat snitt som gäller, att jag verkligen inte skulle fixa att föda vaginalt med allt som det innebär osv. Nu har jag ju ändå viljan att fixa detta och jag och Tony har tagit tag i det tillsammans. Känner miglugnare efter profylaxkursen, föräldragrupp/kurserna, läser tidningar, läser "Föda utan rädsla-boken".
Det va samma avdelning där jag va när jag pratade med en terapeut efter missfallet.
Linda som jag träffade jobbar typ 30% med såna här samtal och 70% på Södra BB som barnmorska. Hon började fråga mig hur jag mår och hur jag känner inför förlossningen. Jag sa att jag är rädd och att det är många tankar som flyger runt i huvudet, dumma tankar..
- 1. Att bebis ska dö- Känner att tänk om min kropp inte klarar av att föda, tänk om jag gör nåt fel så jag dödar bebisen, tänk om det tar för lång tid och att bebisen fastnar och dör osv. Tänker att det är mitt fel då. Att jag har en ond grej på axeln som säger: Men va trodde du?! Trodde du verkligen att DU skulle klara av detta?!
- Linda svarade då med att min kropp kommer göra allt för att få ut bebisen, att min kropp är skapt för att kunna föda barn, att huuur många på denna jord klarar av det så varför skulle inte jag klara det?! Lita på barnmorskan som kommer vara med, lyssna på min kropp, bara "följa" mä i förlossningen, ej få panik och va rädd, tänka positivt, va avslappnad. Det är ju ändå i Sverige som jag ska föda inte på en åker i Afrika..
- 2. Att bebis blir handikappad pga av att jag gör något fel.
- Linda sa då att det är ytterst sällan som detta händer ochom det blir så att bebisen måste ut fort så finns det resurser för det, sugklocka akut snitt osv.
- 3. Tappa kontrollen, lita på någon annan till 100%. Känner att jag typ skulle vilja gå nån snabbkurs till att bli barnmorska bara för att ha lite mer koll på läget.
- Lyssna på barnmorskan, tänka att jag går till frisörn när jag vill klippa håret,, till tandläkarn när jag ska laga ett hål osv. Barnmorskorna gör detta varje dag!! Och de kan och är bäst på detta! Det är deras jobb!
- 4. Spricka, brista mellan benen hela vägen.
- Här sa Linda att återigen lyssna på barnmorskan som kommer guida mig hela tiden, Hon sa också att min kropp skapar ju en bebis som jag faktiskt SKA kunna föda ut. Jag kommer inte få en 60cm lång och 6000g bebis..
- 5. Mammas förlossning med mig. Att det blev så dramatisk, att mamma va helt borta, att det tog så lång tid, att jag hade navelsträngen runt halsen, att jag togs ut med sugklocka, och att de sa att mamma va för trång för att föda vaginalt, och att de sprang iväg med mig när jag precis kommit ut.
- Här sa Linda att det är sällan som en kvinna är för trång, och att det mer säkert handlade om att mamma va för trött och utmattad så hon inte orkade sista biten. Hon sa också att det vore bra att få tag på hennes journal så jag kan gå igenom den med Annsofi och bena ut VAD som gick "fel" osv. Nu har jag ju bildat min egna sanning i mitt huvud som säkert är 80% fel.. Hon sa också att det är sällan som man röntgar en kvinnas bäcken pga av rädsla för att vara för trång. Hon nämnde nåt om väldigt korta asiatiska kvinnor (typ 145cm långa osv) som får barn med stora och långa svenska män, där kan det bli problem och då röntgas bäckenet.
- 6. Att vi inte får plats på Södra BB när det väl är dags. Att jag går över tiden och måste sättas igång och då blir det inte heller på Södra BB. Känns så skönt för vi har en relation/träffat flera barnmorskor som jobbar på Södra BB nu och det känns på nå vis tryggt att de sett mig och att vi pratat osv. Annsofie som är vår bm, Monika som vi hade förra gången, Lilleba som höll i föräldrakurserna och nu Linda som jag träffade under detta samtal.
- Linda sa att det är ingenting som jag ska tänka på nu för det är ändå inget jag kan göra åt saken. September är inte högsäsong med födslar. Alla sjukhus i Stockholm/Sverige är väldigt bra och alla barnmorskor strävar alltid efter att det ska bli så bra som möjligt oavsett vilket sjukhus man är på. Känns skönt att jag vet 3 personer som fött på Huddinge t.ex. där det gått bra och de fått en bra upplevelse osv.
- 7. Smärtan, att det kommer göra såå sjukt ont att jag inte vet hur jag kommer reagera, att jag blir ett monster osv.
- Här sa Linda att det bara är att lyssna på kroppen, följa mä i arbetet, smärtstillande osv. Smärtan är något BRA och nödvändigt för att bebisen ska komma ut och det är inte en negativ smärta som när man gör illa sig. Fokus på att vara avslappnad i öppningskedet, och krysta och lyssna på bm vid utdrivningskedet.
- 8. Nålar, blod. Om jag får epidural att nåt/nål ska sitta i ryggen hela tiden.
- Det kommer va så mycket mer fokus på annat än nålarna. Att jag faktiskt blivit mer van vid nålar och blod efter alla rutinkontroller hos bm coh att det faktiskt går bra när jag tar blodprov då. Att det inte gör nåt om jag skulle spy.
En annan rädsla jag har är att bajsa på mig, men det va som bortblåst under samtalet så det tog jag inte upp. Tror jag fått rätt mycket info om det så kanske därför jag inte tänkte på det.. Man kan ju få lavemang (om man hinner) plus att man ofta känner sig bajsnödig när det börjar dra igång med värkar och då kanske man hinner "tömma" hemma innan vi åker in osv. Och så har både Lilleba och Erika och Profylaxkursen sagt att det alltid kommer lite på alla som föder, att bebisen passerar en nerv eller nåt liknande och då blir det så att lite bajs kommer ut just när bebisen passerar där. Barnmorskorna är ju jättesnabba att ta bort och fixa så man märker det nog inte isf. Jag är ju rädd att det ska komma mycket och typ lukta bajs i hela rummet...
Men ska prata om det nästa gång jag ska dit (22/8) för allt detta skriver Linda in i min journal och det kommer då stå i mina papper när det är dags.
Kändes jätteskönt att få komma och prata och bena ut mina rädslor. Linda sa att jag hade många svar inom mig själv och att jag svarade på mina egna rädslor själv med egna tankar. Hon sa också att jag gjort ett suuperjobb själv från april/maj till nu; från att absolut vilja ha ett planerat snitt och känna att det absolut aldrig kommer gå på nå annat sätt, till att faktiskt vilja föda vaginalt och tagit tag i rädslorna. Jag sa att hon gärna får skriva in att jag gärna vill ha pepp-ord under tiden och bekräftelse att guu va bra du är, det går jättebra, du gör helt rätt osv. :-)
Information och kunskap har absolut lugnat mig när det gäller allt detta. Att faktiskt förstår hur det ska gå till och alla olika stadier under en förlossning osv, att jag varit i sjukhusmiljön, sett förlossningsrum, olika ställningar, träffat flera bm på SBB. Det känns inte lika främmande och skrämmande allt detta, ju mer jag hör sjukhustermer och går in i den här "världen" så kommer jag ju känna mig mer "hemma".. Att jag hört Erikas förlossning i detalj hjälper mig också att tänka positivt.
Det kommer gå bra det här!! Tony finns vid min sida hela hela tiden och vi ska tänka positivt tillsammans och andas och vara avslappnade :-) Känns så skönt att Tony är så stöttande och verkligen är med på denna resa och mina rädslor osv. Honom litar jag på till 100% och jag känner att han kommer vara jättebra under förlossningen.
Kommentarer
Trackback
