camillasoder.blogg.se

Middag hos Aspi igår. Väldigt mysig kväll. Aspi vankar omkring och kämpar på.. Hon ska snart föda.

Jag berättade för Aspi och Lina om nyheten (My visste ju redan om det) Men när jag berättat så ser jag att Aspi inte ser speciellt överraskad ut. Då har Sofie redan berättat MIN nyhet för Aspi. Aspi som är en av mina närmsta vänner. Jag blev skitlack och messade Sofie och frågade va det va för fel på henne och varför hon kunde va så klumpig och va tvungen o berätta om mig. Hon är också gravid och Rebecka berättade det för mig när hon va i typ v 5 eller nåt och inte fan går jag och berättar det för nån av hennes polare.. Det är ju hennes sak att berätta när HON vill. Jag blev ialf skitlack och störde mig som fan på det. Vi messade fram och tillbaka och hon förstod att jag var grymt besviken.. Jag skiter väl i vilka som får reda på de, jag kommer ju ändå se gravid ut snart, MEN får mina närmsta vill jag ju berätta för själv?!!

En mysig kväll va det ialf. 

Jag mår väldigt illa på kvällarna nu. Speciellt i duschen. Tror det är en blandning av trötthet och värme. Har inte kräkts nåt, men mår illa.Ska va glad att det bara är lite på kvällarna, vissa mår ju illa hela tiden och kräks och håller på.. 

26/1

AW med jobbet igår, supertrevligt. Vi va på Scandic Park och käkade och hade väldigt trevligt. Per utbrast ”fanta Camilla, why why? Det är freedag vi skulle ju  supa?!” Och sen så utbrister han” oh my goood, you´re pregnant oh my good” Och då kunde jag inte hålla mig.. Så då berättade jag för alla där. Alla blev såklart jätteglada. Berättar för alla andra kollegor som inte va med på måndag så alla vet om nyheten.

23/1

Gick bra på Södra BB, träffade Monika och hon kramade om mig och sa att det va såå kul o se mig. Jag fick även träffa en annan barnmorska, Annsofie. Monika sa att vi kunde gå hos henne och att det skulle funka, men att vi kanske va tvungna att ha två bm mot slutet när man ska ses oftare osv. Det känns inge bra att ha två olika bm pga av att om man pratar om en grej veckan innan och så ska man hålla reda på vem man pratade med det om osv. Blir sjukt rörigt bara.. Annsofie är lite yngre och pratade om träning och knipövningar osv, viktiga saker som kommer ha betydelse för hur förlossningen går och hur man mår efteråt, och hur kroppen påverkas av graviditeten osv. Hon känns lite mer ”modern” och up to date än va Monika gör. Monika är lite mer avslappnad och go with the flow på nå vis. Om jag skulle säga att jag är livrädd för att spricka vid förlossningen så skulle Monika typ kunna säga att jajaja äsch det dääär hör till osv och typ om jag är livrädd för att gå upp i vikt typ 20kg så skulle Monika kunna säga att jaja men det är kvinnligt och det hör till osv. Annsofie känns mer förebyggande sånt och att det är viktiga grejer och ge tips och råd osv. Vi fick en tid hos Monika, men jag ändrade till Annsofie och då fick vi en tid den 22/2.

Den 22/2 blir det blodprov och ett besök på en timme. Vi har bestämt oss för att göra KUB-test. Så då tar vi blodprov då och sen får vi en remiss till ultraljud där inom en vecka skulle jag tro.

Den 22/2 är vi i vecka 12 (11+2 dgr) så efter ultraljudet kommer vi att berätta för alla som inte vet.

Ååh va jag LÄNGTAR!!! 

21/1

Haft en skön helg. Middag hos Cissi och Pär i fredags, myste med fina Molly.

På lördagen var vi ju på TomTits med Anna och Ingo och på Body Worlds. Sjukaste jag sett någonsin! Heelt galet med de döda kropparna. Fanns en avdelning där det var massa bebisar. Det låg bebisar i typ 10 olika storlekar (från v 14-38) i olika glas-skålar, döda. Riktiga bebisar. Jag började gråta och va tvungen att gå därifrån, det blev för mycket. Helt sjukt jobbigt att se. Vad har hänt dem lixom? Varför är dem döda innan dem ens fått leva ett år?! Det låg även en höggravid mamma död, hon låg på sidan och man såg allt i henne. Tarmar, lungor, bebisen i magen, hjärnan, Alltihopa såg man på dessa döda kroppar som va där. Kan inte låta bli att fundera över va som hänt dem. Som sagt, det blev för mycket för mig så gick därifrån efter en stund. Nån konstig känsla, typ skräck med blandad förtjusning på nå sjukt sätt. Jag vill se, men kunde ändå inte.

En häftig grej va de embryos som låg i små glasskålar. Små små vita saker (från v 5-8) Det va jättehäftigt att se ett riktigt embryo, hur litet det faktiskt är. Kan knappt fatta att det är av en sån liten grej att det blir en bebis av det efter x antal veckor.. Kunde se hur stor vår lilla snäcka är just nu och det va jättehäftigt.

På kvällen träffade jag My. Vi åt middag hos henne och satt och snacka om allt. Berättade för henne. Hon frågade hur det gick med barnagörandet och då kan jag ju inte neka direkt. J En väldigt mysig kväll med massa prat.

Söndagen gick åt till att städa och tvätta, passa på när jag har ork och inte bara orkar med att ligga på soffan..

Imorgon 22/1 ska jag till SödraBB. 

19/1

Jag mår bra. Är så sjukt trött bara, går och lägger mig vid 21-tiden varje dag i veckan. Har inte rört ett finger här hemma på hela veckan. Ska passa på och städa lite idag på dagen när jag har ork..

Vi ska iväg till TomTits med Anna och Ingo nu snart. Vi ska se nån utställning med döda kroppar som folk har donerat till detta runt om i världen. Låter heelt makabert och heelt sjukt. Vet inte om jag kommer klara av och se allt. Mådde illa i duschen häromkvällen när vi googlade det och pratade om att vi skulle följa mä Anna och Ingo. Samtidigt var det ”Kjelles smakresa” på 3:an på tv och de åt kobra-orm och drack dens blod och hjärtat som fortf slog?!. Det blev too much för mig! Kände verkligen att jag behövde spy. Mår lilla nu när jag tänker på det igen. Vi får se hur det går idag. Det är tydligen en gravid kvinnokropp där man får se hennes kropp och även lilla bebisen i magen.. Starka bilder kommer det ialf vara.

Sura uppstötningar hela hela hela tiden. Låter som att jag har ett monster i halsen..
På eftermiddagen på jobbet är jag också väldigt trött och har ingen ork.

Är nu i vecka 7 (6+3)

Vi har inte berättat för mamma, pappa, bror och syrran ännu.. De som vet om det är: Carro+Raz, Rebecka+Jocke, Erika+Christian, Cissi+Pär och Emma på jobbet (hon misstänkte och frågade rakt ut i tisdags när vi skulle käka lunch på Anglais. Jag va så nyfiken på vart fisken kom ifrån. Om HON kunde äta den osv. Hon är gravid)

Vi har valt att vänta lite med att berätta för våra nära och käras skull. Mamma, pappa, syrran och brorsan vart så himla glada sist. Mamma hann t.o.m skrika ut att hon skulle bli mormor på jobbet till alla. Vi känner att vi besparar deras oro och berättar när vi vart på första ultraljudet och sett det lilla livet. Vissa dagar vill jag bara åka hem och berätta, men när jag tänker en gång till och tänker på ”deras bästa” så avvaktar vi med att berätta. Tänker att vi kanske berättar i vecka 10-11 nånting.. Nu är det ju bara en månad kvar.. Jag kan ju fortfarande prata med dem som vet. Hade vart jobbigt om ingen alls visste om det.

Träffade syrran i måndags och va livrädd att vi skulle komma in på ämnet. Som tur var hann vi aldrig prata nåt om det. Jonas kom förbi och käkade med oss på GC och efter en kort stund kom Tony också. Så det va skönt. Jag skulle ju aldrig kunna neka och ljuga om att jag inte är gravid om hon skulle fråga. Men för hennes skull så avvaktar vi lite.. Även fast det är sjukt svårt och hålla nåt sånt här ”hemligt” för syrran.. Vill ju bara berätta!!! Vill bespara henne oron och om det skulle hända nåt, missfall igen, då är det ju som att vi ”tar ifrån henne moster-titeln” ytterligare en gång till..

Vi avvaktar lite helt enkelt med familjen och släkten.. Det är ju faktiskt de som blir ”mormor, moster, morfar, morbror, farmor, farfar” osv.

Jag känner mig lugnare denna gång. Inte lika ”besatt” och orolig. Trodde att jag skulle vara såå orolig och tänka på missfallet hela tiden, men det känns faktiskt bra. Det känns annorlunda den här gången på nåt konstigt sätt. Jag tror att mina positiva tankar gör mycket. Jagskatänkapostitivt. Känns så skönt att vi får komma och göra ett tidigt ultraljud också, det lugnar mig väldigt mycket. Kommer bli väldigt känslosamt det besöket, oavsett om det är positivt (vilket det är!!!) eller negativt. Det va som Tony sa att det känns inte som att man måste skrika ut det till hela världen, som det kändes sist. Såklart är lyckan lika stor osv men vi känner väl oss mer mogna och införstådda med att saker kan gå fel. Om det skulle gå fel denna gång också så är vi nog mer beredda på det. Vi kommer att bli lika ledsna och förstörda som människor, men vi kommer inte känna oss lika lost som vi kände oss sist.

Hade ett tandläkarbesök inbokat den 17/1 (v 6). Jag valde att inte göra en röntgen. Känns fel att stråla kroppen, speciellt med tanke på att det är så kritiskt dessa första veckor. Jag har ialf minst tre hål som hon kunde se utan röntgen. Får komma tillbaka om typ två månader och göra röntgen och laga osv.

12/1

Gjorde ett grav-test idag på morgonen och det visade positivt!!

Min mens är 8 dagar sen så tänkte att jag lika gärna kunde testa så slapp jag tänka och fundera på det.. Trodde inte att jag var gravid, men blev såklart sååå glad!! Det första Tony sa när jag kom ut med testet var ”jag visste det”! Dels att din mens aldrig kom och du har vart såå trött plus att du vart lite grinigare än vanligt… SÅÅ härligt!! Kan inte fatta det, gick så fort ändå.. Om man tänker på att jag var ”blod/geggfri den 15 november..

Enl våra beräkningar så blir beräknat förlossningsdatum 11 september 2013. Sista dag för min senaste mens är 5 december.

 Det är lite roligt för förra gången varberäknat förlossningsdatum 11 mars 2013. Lite kul att vi prickade precis 11 fast ett halvår senare.. Sen lär det ju inte bli just den 11:e, men ändå.

Det känns såå himla skönt att det inte tog så lång tid för oss att bli gravida igen. Tog ju egentligen bara två försök från att jag var helt geggfri/blodfri från missfallet. Sen att det tog sjuukt lång tid att bli fri från missfallet och dess eftersviter..

Vi försökte och pricka in i november, men vi hade ju ingen aning om hur min cykel var efter missfallet så det är ju inte konstigt att det inte blev nåt då. När vi var på GranCan så var min mens ”sen” i 7 dagar, men jag tror så här att min cykel inte vart helt regelbunden osv, allså var den nog helt rätt.

I december gjorde vi ett ägglossningstest. Det lilla livet blev till antingen på morgonen den 22/12 eller på natten till julafton. Gjorde ägglossningstestet på kvällen den 22/12 som visade glad gubbe.

På tisdag ska vi på inskrivningsbesök på Södra BB. Tony följer nog inte med, det är bara ett kort besök. Monika har för många blivande mammor, så hon kommer inte att kunna ta oss tyvärr. Höll på och börja gråta när hennes kollega sa det när jag ringde dem i måndags och berättade att jag var gravid osv. Grejen är ju den att alla hennes kollegor där har ju tillgång till min journal och kan läsa vad vi gått igenom osv så det kommer att bli bra. Känns så skönt att vi ska göra ett tidigt ultraljud denna gång.