camillasoder.blogg.se

Idag den 4/2 va jag och mamma och syster på IKEA. Va livrädd att mamma skulle börja fråga och se på mig att jag va trött och uppsvälld osv. 

Men vi gick och handlade och käkade och hade det mysigt. Skönt tyckte jag att mamma inte började prata nåt om det. Men sen när vi satt i bilen och vi precis släppt av Linda så frågade mamma hur jag mådde efter allt med missfallet och alla våra "bråk". Hade berättat tidigare att jag och Tony hade det lite kämpigt när blodet/geggan vägrade försvinna och Tony blev nån slags slagpåse som jag kunde va arg och ledsen på hela tiden. 

Jag svarade bara att jag mår bra och vi har det bra nu när det försvunnit och allt är som vanligt igen. Jag tänkte för mig själv att snälla snälla fråga inge mer nu och lämna ämnet!! Det va jätteskönt att hon inte fattade nåt.. Ville absolut inte att det skulle komma fram på nå sånt sätt, ville ju att pappa och Pata skulle va mä när vi berättar.. Och så va ju inte Tony mä heller så det hade blivit jättefel och dumt om vi pratat mer om det där i bilen och att hon skulle förstå att det va nåt. 

 

Vet att Linda va livrädd när vi satt och käkade mat på Ikea att vi skulle börja prata om det och hon är ju minst lika dålig som jag är på att ljuga.. :-)