camillasoder.blogg.se

Va och pratade en sista gång hos Linda på Psykosociala avdelningen på SÖS inför förlossningen. Kändes jätteskönt. Vi pratade om förra gångens besök, om något ändrats sen vi sågs sist och hur jag mår/känner idag.

Jag sa att när folk frågar mig hur det känns inför förlossningen så känner jag att jag inte kan säga att det känns bra, vilket jag hade hoppats på när det är 3v kvar till beräknat datum.. Jag känner att det känns ok. Men inte bra. Men då sa Linda att det är nog ingen som tycker att det känns bra med en förlossning utan de allra flesta känner nog att det ska bli skönt att bebisen kommer och att det känns just ok med allt va förlossningen står för så som smärtan osv. Vi sa att jag kanske får nöja mig mä att känna att det känns ok och inte så bra som bra helt enkelt. Hon sammanfattade allt vi pratat om och skrev in det i min journal. Allt som jag vill att barnmorskan som kommer att ta emot oss ska veta om mig, och om va jag och vi känner. 

 

Jag tog också upp grejen mä att ha Carro där som ett extra stöd. Linda sa att det är många som väljer att ha en tredje person där som stöd både för blivande mamman och pappan. Eftersom jag är rädd så skulle det kännas jätteskönt att ha Carro där, dels är hon min närmsta vän och att hon gått igenom en förlossning själv för inte så lång tid sen. Bara att hon kommer förstå till 100% exakt vad jag går igenom där på förlossningen är ju så mycket värt och skulle kännas väldigt skönt, kan jag tänka mig. Men samtidigt så vill jag inte att Tony ska känna sig otillräcklig och att jag måste ha Carro där för att han inte gör ett bra "jobb" som stöd. Men vi får prata om det. Sen när det väl är dags kanske jag inte alls känner att jag "behöver" ha Carro där osv. Aspi har också sagt att det kan va bra för mig att ha henne där utifall att, och att grabbarna aldrig kommer förstå vad man faktiskt går igenom. Vet inte va Tony tycker om saken och som sagt vill verkligen inte att han ska känna att jag kör över honom med Carro och att han är ett dåligt och otillräckligt stöd.. Men tror också kanske att det känns tryggt och veta att OM jag nu skulle känna att jag behöver ha Carro där, att hon kommer då, tror att det lugnar mig nu så här innan. Tror också att det här mä smärtan, att jag vet ju inte alls hur jag kommer reagera eller hur jag kommer vara när det gör som mest ont. Jag kanske kommer bli helt galen och skrika och va skitarg på Tony. Tror inte att samma känslor och samma arga jag kommer fram om Carro är där kanske.. Svårare att skrika på Carro än va det är på Tony.. Men va vet jag.. Bara lite tankar.. 

 

Ska till Annsofie i veckan så då ska vi gå igenom lite om förlossningen och be henne printa ut det så jag och Tony kan prata om det så att Tony känner till allt vi pratat om. Nu har jag bara sagt lite snabbt vad jag tog upp och i stora drag.. Jag och Tony har inte pratat så mycket om förlossningen än. Det stressar mig. Vi måste verkligen sätta oss ner och prata med varann om det här stora. 

 

Sista jobbveckan nu.. Känns helt galet. Skönt att slippa ställa klockan nu och bara varva ner. Ska lämna över alla mina bokningar osv.