Lör 1/9 skön helg på landet

Befinner oss på landet nu, kom fram väldigt sent igårkväll.  Vi kände att det skulle va skönt med lite miljöombyte och bara åka iväg över helgen. Hemma ser det ut som kaos ändå med kläder hängandes överallt. I torsdags var Anna O och Anna K hemma hos mig, vi käkade middag och hade det väldigt trevligt. Massa updates med jobb och annat. Kombinerade vår dejt med tvättstugan.
Åh va jag älskar detta ställe! Så skönt att vara här och andas frisk luft! :-) Det ösregnar ute just nu, skönt att bara vara. Har precis grillat lite korv med bröd. Vill ta en tur ut i skogen för att kolla om det finns nå svamp.
Har vart en sjukt jobbig vecka med allt det här med flytningen/blödningen.. Mår skit just nu rent ut sagt. Känns som att jag går sönder rent psykiskt snart av denna ovisshet.
Vi var på Södra BB och träffade vår barnmorska Monika för första gången i torsdags. Det kändes bra med henne och vi gillade henne mycket. En lite äldre kvinna som kändes väldigt förstående och trygg på nå vis. Kändes som att hon har lång erfarenhet av detta. Den första frågan jag fick var: hur mår du? Då brast det för mig och jag började gråta. Jag sa att jag inte mådde alls bra pga av denna flytning som jag nu haft en vecka!! Det vägrar ge med sig. Jag sa att jag blir galen av att inte få veta om den lever och mår bra eller om den dött för ett tag sen.. Hon sa att det var positivt att det inte var färskt blod utan mer brunt. Jag har funderat mer på det och det spelar ju ingen roll NÄR det hände OM det nu blivit ett missfall för då har det ju iallafall hänt oavsett när... Aja. Hon frågade även om jag känner mig gravid och jag sa det att ja det gör jag väl, jag har ju aldrig varit gravid tidigare så vet ju inte säkert hur det känns. Men det känns ju samma i kroppen som det gjorde för typ 5 veckor sen. Känns inget konstigt i kroppen och har inte haft nån smärta i magen på nåt sätt.. Känns ju som att av ett missfall blir det betydligt mycket mer blod och även att det kommer att kännas i magen, smärtsamt.
Hon lugnade mig ialf litegrann för stunden när vi var där och hon sa många bra saker så det kändes skönt. Vi satt och pratade lite om alltihop: missfall, blödningen/flytningen, rutinfrågor som om jag haft nå sjukdomar, sjukdomar i släkten osv..
Sen var det sags för blodprov! Åh herregud va jag var nervös!! På väg till när jag skulle träffa Tony vid Skanstull så höll jag på att dö av nervositet. Trodde jag skulle kräkas på t-banan.. Jag sa det till Monika att Detta är min absolut värsta skräck/fobi i livet; blod och nålar, sjukhus osv. Och jag kommer att kräkas. I värsta fall så svimmar jag också, men jag kommer att kräkas, är 100% säker!
Jag fick lägga mig på britsen med kräkpåsen som täckte hela mitt ansikte typ. Satt och andades och hyperventilerade i påsen medan Tony satt och pratade med mig om allt och ingenting. Vi andades tillsammans, haha. Snacka om att detta är min värsta fobi! Herregud. Jag var SÅ stolt över mig själv när det var klart. Jag svimmade inte av och jag kräktes INTE ens!! Shit va bra jag är! haha. Jag tror så här att de andra gånger som jag faktikst spytt och kännt att omvärlden går i slowmotion och det här dova ljudet på högra örat kommer, så tror jag så här att jag kännt en press och stress över att jagfårintespyjagfårintespyellersvimma. I torsdags så gjorde jag ju klart för alla närvarande att det är så här jag är, jag KOMMER att kräkas och det är helt OK. Kändes SÅ otroligt skönt att Tony var där också, det hade också sin påverkan, det är jag helt övertygad om.
Jag tog med mig kräkpåsen på bussen utifall att det skulle komma några eftersvettningar osv.
Monika sa att mina blodvärden såg bra ut när hon kollade lite snabbt när vi var där.
Vi fick tid för ultraljud på måndag redan! Måndag kl 10 så får vi se det lilla livet! <3 Ska bli SÅ skönt att få veta. Oavsett om vi får ett positivt eller negativt besked, så får vi iallafall veta hur det är.
Då får vi ju även svar från KUB-testet.
 
 Fina kantareller som vi plockade! Så skönt att gå i skogen och andas frisk luft!! Tony tyckte t.om. att det var mysigt!! <3
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0