I onsdags 12/9. SNUSK-VARNING, inte läsa när man ska äta/äter, kan lätt tappa matlusten...
Onsdag 12/9
Hade ställt klockan på 5:50 för att jag skulle ta tre förberedande tabletter (Cytotec) kl 6 på morgonen. Typ tio minuter senare så fick jag skitont med sammandragningar och kraftig mensvärk. Jag va lite beredd på att det skulle göra ont, men det var en sån konstig form av smärta. Visste lixom inte va jag skulle göra för att göra den lindrigare, ingenting funkade. Jag stod i duschen och då började jag blöda en del, satte mig även på toa och kom typ inte därifrån för att jag hade så ont, ville inte röra mig. Sen skrek jag på Tony att han skulle vakna och hjälpa mig att hämta kläder osv.
När vi kom till SÖS så sprang jag till toan precis vid huvudingången för att jag kände att jag blödde mycket, Tony åkte och parkerade bilen och jag messade honom att han var tvungen att komma dit med ny binda. Där kom det ut en stor klump när jag torkade mig, och jag sa högt för mig själv; Oh JÄVLAR!
Va inte beredd på att det skulle bli så här med hjälp av tabletterna, jag trodde helt ärligt att de tabletterna bara gjorde så att läkarna kunde komma åt allt bättre när de skulle göra skrapningen på mig. Barnmorskan hade sagt att jag kunde få sammandragningar och börja blöda lite....
När vi kom in på gynavdelningen, så sa jag att jag blöder väldigt väldigt mycket och har väldigt väldigt ont. Barnmorskan som jobbade då, var samma som jag träffat på måndagen innan, när jag fick tabletterna, så det kändes tryggt på nå vis. Jag hade ju berättat om att jag var livrädd och stickrädd, rädd för nålar osv.
Vi fick gå in på ett rum i typ en halvtimme tills läkaren kom och sa att vi skulle göra ett vaginalt ultraljud.
Läkaren sa då att det såg rätt bra ut och att jag förhoppningsvis kommer att blöda ut allting själv under förmiddagen, och att jag då förhoppningsvis slipper göra ingreppet/skrapningen!! Jag blev hur glad som helst! Jag blödde ner hela gynstolen och det kom blod på golvet..
Vi fick gå tillbaka till rummet och jag la mig på sängen där. Barnmorskan kom in och sa att jag skulle ha dropp. Jag hade väldigt många ursäkter och undanflykter till att jag absolut INTE behövde dropp. Jag sa att jag mår bra, känner mig inte svimfärdig på nåt sätt, sa också att jag inte ens äter frukost i vanliga fall och dricker inte speciellt mycket vatten om dagarna, så det här skulle nog gå jättebra utan dropp. Men de gav sig inte. Sen kom en annan barnmorska in och sa att du måste få dropp, eftersom jag förlorat så otroligt mycket blod och vätska, plus att jag inte ätit nåt och fortfarande inte får äta nåt pga att om jag måste gåigenom skrapningen. Och mer blod skulle ju ut. Till slut så gav jag mig, och sa jaja okej då och det gick faktiskt jättebra! Hade en kräkpåse precis vid munnen som jag andades/hyperventilerade i, Tony satt och höll min hand och försökte prata om nåt annat medan barnmorskan satte i nålen och droppet. Hon var jättegullig och berättade hela tiden va hon gjorde osv. Skönt att det gick bra! Kände efteråt att fan va duktig jag är alltså! Kommer helt klart gå stärkt ur allt det här!
Jag låg på sängen med någon nål/plastgrej som satt fast i handen, jobbigt när jag skulle upp på toan hela tiden för att fixa och byta binda och blöda osv. Tony fick hjälpa mig att dra hela ställningen efter mig.
Jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket blod!! Sjuk känsla, men ändå skön på nå vis att nu jävlar ska ALLT ut!! Tänkte så här att det skulle ju vara själva faan att jag ska behöva gå igenom allt det här, blöda så myclet, dropp osv PLUS bli sövd och skrapning! Nu jävlar ska jag få ut allt detta själv!!!
Va tvungen och byta binda en gång i kvarten typ. Satt mycket på toan och pressade. Kom ut ett flertal stora och små klumpar, de var som gelé, blodiga. Sjuk känsla att sitta och pressa ut nån klump som kommer därifrån. Som att bojta fast att det kommer framifrån, sjukt konstigt kändes det. En annan barnmorska (lite äldre) tipsade om att jag skulle krysta när jag satt på toan. Krysta?! Jag tänkte för mig själv att jadu klantskalle, vi kom aldrig så långt i utbildningen inför förlossningen eftersom min graviditet avslutades liiiite för tidigt!!! Vi hann lixom aldrig gå igenom det där med att krysta... Jag sa: Krysta? Som att pressa då eller? Eller va menar du? Jag har aldrig krystat....
Gjorde av med sjukt mycket papper och bindor, två hela toarullar gick åt ialf.. Plus typ 20 förlossningsbindor.. Kändes onödigt och ligga på den där sängen och bloda ner, kunde ju lika gärna sitta på toan och bara pressa. Jag blodade t.om. ner mina mjukisar när jag låg på sängen.
Smärtan försvann inte, men jag fick alvedon som jag skulle ta, tre tabletter! Jag tyckte att det var för mycket, för att en tablett var på 1g! Jag brukar ju ta EN tablett som är 500mg, det där va alltså då som 6st alvedon! Jag sa att jag bara behövde en tablett till att börja med, och barnmorskan sa att, jag tycker att du ska ta alla tre, det blir bättre för dig eftersom din smärta är så jobbig., Så jag tog två st alvedon ialf. Det tyckte jag räckte, smärtan avtog något och var inte lika jävlig.
Jag fortsatte och blöda och fler klumpar kom ut och det fortsatte till typ kl 12. Då kom läkaren in och frågade hur det gick och då hade det avtagit lite, jag blödde inte samma mängder. Så då gjorde vi ett till vaginalt ultraljud. Dåså,- in med hela dropp-ställningen som satt fast i min hand, ner med blodiga mjukisarna och ner med de snygga cykelbyxsjukhustrosorna (som var vita och genomskinliga,- inte att förglömma!!) och ner med förlossningsbindan som var totalt nerblodad. Jäpp, riktigt fräsch kände jag mig. Och att det var en manlig läkare som utförde de två vaginala ultraljuden, gjorde ju inte saken bättre heller.. första tanken var att åh fan va jobbigt, måste det vara en manlig, men sen släppte jag det snabbt, hade helt andra problem att tänka på...
Läkaren sa att han var nöjd och att det såg bra ut, att jag hade blött ut allt själv. Det var bara väldigt lite kvar. Jag sken upp och blev hur glad som helst att jag skulle slippa skrapning och bli sövd!! Äntligen rättvisa och sa att det var fan det minsta min kropp kunde hjälpa mig med, efter all den här skiten den ställt till med!!! Så med andra ord blev det en medicinsk behandling istället för kirurgisk.
Frågade barnmorskan om man kan "lita" på att allt verkligen kommer ut, jag frågade om jag inte skulle komma på någon efterkontroll, men det behövdes inte och det var tydligen ingen rutin de har.. Men jag känner nog ändå att det kan va skönt att komma tillbaka och göra nån undersökning eller dyl. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag nog vara orolig och tänka på det ialf, att är verkligen allt allt borta..? Har läst lite om andra som vart med om samma sak och vissa har skrivit att de fått komma tillbaka och gjort nå grav-test för att se så att hcg-nivån var normal.. Nåt måste man väl få komma tillbaka och göra så man kan släppa de tankarna ialf..
Har tänkt på det efteråt att jag nog måste vara en jobbig "patient", inte skulle jag ha dropp och inte skulle jag ta tre st alvedon inte!!
Vi fick åka hem och Tony plockade på sig typ 8 förlossningsbindor och ett litet skydd som man kunde använda i sängen.
Hemma sen så åt vi lunch och tog det lugnt, jag var väldigt väldigt trött och utmattad. Kom ut en rätt stor klump på kvällen sen också, och jag tänkte att det kanske var den sista klumpen ialf.. Läkaren sa att jag skulle räkna med att blöda i två veckor.. Vissa blöder längre tid och vissa kortare. Så jag kämpar på med dessa blöjor/bindor.. Fy fan va jobbigt det är. Så sjukt obekvämt!!! Jag får inte använda tampong, inte ha sex och inte bada så länge jag blöder.
Jag gick till jobbet dagen efter och jag tänkte att herregud va ska jag ha på mig, kände att svarta mjukisar hade vart det bästa, men det funkar nog inte riktigt med vår dresscode på jobbet. Så det fick bli leggins och en svart lös klänning.
Pappa kom hit med en ikea-madrass som vi kunde använda i sängen, i värsta fall om jag nu skulle blöda mycket.. Känns inge kul och förstöra vår Dux-madrass..
Jag mår bra nu och känner mig stabil och jag har inte gråtit på flera dagar.
Lina var här igår och vi pratade väldigt mycket om det, kände fortfarande att det var skönt att prata om det, så ännu är jag nog inte helt klar med bearbetningen. Men det dröjer nog inte länge tills jag är det.. En mysig kväll! <3
Idag är det lördag och jag blöder fortfarande rätt mycket. Men som sagt, jag får räkna med att blöda ett tag till och helt enkelt stå ut. Snart är allt det här över!!!
Nu ska vi bege oss in till stan, jag och Tony, jättefint väder så vi tänkte gå på stan lite! <3 Jag och mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
