camillasoder.blogg.se

Trodde ALDRIG att jag skulle få skriva det här: JAG ÄR BLODFRI!!!! JAG ÄR GEGGFRI!!!!! FRI från gegga och blod!!! OH MY GOOOOD vilken tid detta har tagit!!! 

9 veckor och 2 dagar för att vara exakt, + de 2 veckorna innan vi var på ultraljudet då jag inte ens visste om att nåt var fel. Så i 11 veckor har jag kännt mig äcklig. Jag har blivit påminnd om missfallet varje dag i 9 jävla veckor, varje jävla gång jag gått på toa, inte kunnat haft de kläder jag velat ha, haft fula trosor, vart livrädd för att blöda igenom, varje dag hoppats på att det skulle ta slut, varje dag hoppats att bindan skulle vara clean, ständigt bli påminnd när man känner att det rinner inifrån osv. FY FAN rent ut sagt. Vilket helvete.

Men jag är SÅ sjukt lättad och glad över att det är över. ÖveröveröveröveröverÖVER.

 

Nu ska vi bara hitta tillbaka till varann, jag och Tony. Inte bli nå "görabarnmaskin" osv. Måste hitta varann efter det här kaoset och helvetet.. Få känna bara närhet. De senaste tre veckorna har jag varit förjävlig mot Tony. Han har blivit nån slags "slagpåse" som jag kan "slå och kräkas på".. Inte ok alls. Tar ut all min ilska och hat och oro på honom. Min ilska över att det tagit så lång tid det här efter och att det aldrig verkade ta slut. Har nog varit tvungen att hitta nån syndabock i allt det här. Så svårt att vara arg på min kropp, går inte lixom att "ta på".. Tony är ju en person som är lättare att "ta på" och vara arg på. Han har fått skit för allt möjligt dessa veckor.. T.ex. i söndags så hade han städat, men det va kaos när jag kom hem då blev jag skitarg för att det såg ut som kaos istället för att bli glad att han städat och tagit tag i klädkammarn osv. Tony har varit för snäll dessa veckor och inte sagt ifrån nånting alls när jag varit dum, förrns i söndags då röt han tillbaka och blev arg. Vi hade världens bråk, Det slutade ialf med att jag äntligen pratade med honom om allt,hur jag känner, hur jag mått de senaste veckorna osv. Jag förklarade för honom ang "slagpåsen" osv. Jag har ju bara dragit mig undan så det är ju inte lätt för honom och förstå hur jag mår eller va jag vill..

Idag känns det ialf bättre och vi jobbar på att typ hitta tillbaka till varann eller va man ska säga. Det kommer att bli bra det här!!