GRAVID I V 8+3
GRAVID I V 8+3
Mår bra, har inget illamående alls, vilket är superskönt. Är otroligt trött hela tiden bara speciellt på kvällarna. Går och lägger mig runt 21:30 varje kväll. Har börjat jobba efter fyra veckors semester denna vecka också. Känner mig sådär motiverad på jobbet, vet inte va det beror på. Det är lite lugnare just nu, kanske därför.
Den 30/7 åkte vi till Södra BB för inskrivning. Där fick vi prata med en lite halvförvirrad kvinna vid namn Lillabba?! Eller Lillbabba?! Hennes kollega Monika som vi ska gå hos, hade ringt och lämnat meddelande att hon var tvungen att avboka tiden, detta meddelande hade jag inte hört så de blev rätt förvånade när vi satt och väntade i väntrummet. Vi fick ialf skriva in oss och fick en ny tid (30/8) hos Monika. Då blir det blodprov och annat.(HJÄLP! Kommer kräkas i Monikas knä, får kanske sikta mot golvet istället.. Hoppas de lyckas väcka mig när jag svimmat av också...)
Vi har beslutat oss för att göra KUB-test. Ett rätt svårt beslut, då man måste bestämma sig för att OM vi skulle få en dålig siffra på riskstegen, vad gör vi då?! Gör vi ett fostervattenprov då med risk för missfall? Skulle vi klara av att ta hand om ett barn som har down syndrom. Det låter så otacksamt när man säger att man inte skulle klara av det. Vi kan bara hålla tummarna för att vi får en bra siffra.
Magen är väldigt uppsvälld nu! På morgonen, innan jag ätit något är den "normal",men så fort jag äter nåt så blir den väldigt uppsvälld, ser ut som jag redan är i månad 4 eller nåt. Är också gasig, tyckte jag var gasig innan.. Tycker det är jobbigt och välja kläder till jobbet, vill helst inte ha någon åtsittande tröja eller byxor som klämmer på magen. REDAN, herregu, hur ska detta sluta?! Men som sagt, magen är väldigt upsvälld.. Har inte berättat nåt till min chef, gör det i v 13-14 eller nåt sånt. Jag har sura uppstötningar och mina kollegor tittar på mig och frågar om jag har nåt monster i halsen. Ja om de bara visste!
Mitt humör är hyfsat bra, men jag känner mig väldigt låg hela tiden. Jag trodde att när man fick reda på att man är gravid skulle hoppa av ren lycka och vara såå glad och tillfreds. Jag är väldigt lycklig, såklart, men jag är också väldigt låg. Jag får lite dåligt samvete mot Tony när jag inte är så sprudlande lycklig. Jag tog upp det hos barnmorskan och hon sa att det är helt normalt. Det är så mycket som händer i min kropp just nu. Embryot växer 1 mm varje dag nu. Nästa vecka har det utvecklats till ett foster! Mycket energi går ju åt till att utveckla lilla bebin så det är normalt att man känner sig allmänt låg och trött. Känns skönt och vara på hemmaplan och vara nära mina älskade vänner och familj. Prata, gnälla, analysera och bara älta så som vi brukar göra. :-)
Jag är SÅ lycklig att vi lyckats blir gravida. Men jag kan inte sluta tänka på missfall. Jag är väldigt orolig för det och tänker på saker som kan påverka det. Men saken är ju den att om man får ett missfall så beror det på att det är fel på embryot, och det är ingenting jag kan göra åt saken. Försöker pränta in det i huvudet varje dag. Äter vitaminer och mineraler i tablettform och hoppas/inbillar mig att det ska göra någon påverkan på hela utvecklingen. Just nu längtar jag till v17 nånting. Då är missfallsrisken inte lika stor och förhoppningsvis har vi fått ett bra resultat på KUB-testet.
En kul grej är att Aspi är en vecka efter mig!! Hon är också gravid, det känns SÅ kul!! Vi har sporadisk kontakt nu och det känns tryggt att hon går igenom samma sak, samtidigt!!
Igår hade Tony ätit makrill till middag. Jag var ute och träffade My och när jag kom hem möttes jag av en odör som hette duga. Jag höll på riktigt på och kräkas i hallen! Det luktade så sjukt äckligt så det var inte sant. Jag kom hem och skrek att va faan har du käkat osv. Tony röt ifrån och sa att jag inte behövde låta så otrevlig. Så hädanefter OM Tony nu måste käka makrill, får det bli utanför i gräset/eller i snön i vinter. INTE under detta tak. Fy fan.
Tony pussar på magen och säger gonatt varje kväll till "Hugo/Hugolina". <3 Så mysigt!!
Syrran har redan köpt små söta saker som strumpor, mössa, haklapp till lilla livet. Började gråta när sis messade bilden. Blev så glad och rörd! Herregu är detta till vår bebis?! Ska hon/han ha på sig det?! Finaste syster! <3 <3 <3 <3
